Det var en tjej,som var född med ett genetiskt fel.Hon var blind och hon önskade sig inget mer än att se världen.Hon sa till sin pojkvän " Om jag bara kunde se skulle jag gifta mej med dej ".En dag och 2 veckor senare donerade någon ett par ögon till henne.Hon kunde se,då frågade hennes pojkvän om de skulle gifta sej men när hon såg att han var blind vägrade hon och lämnade honom,det sista hon fick höra honom säga,var ett brev.I brevet stod " Okej,min älskling lämna mej om det verkligen är ditt val,men lova mej en sak,ta hand om mina ögon! "
En riktigt bra dikt!
Här kommer en liten text om ett test jag gjort! :)
Får du 30-40: rätt så tjejig. Alltså, jag är rätt så tjejig.
Sviken har jag blivit många gånger, har varit hatad, älskad och nästan allt.
Jag kämpade och kämpade för att jag skulle sluta vara sur för att många svek mig.
Men det tog ett tag och jag orkade inte längre.
Jag kunde inte fortsätta kämpa, allt var kört enligt mig.
Visste inte vad jag skulle ta mig till, hur skulle jag kunna komma tillbaka och bli vanliga Lovisa igen.
Men plötsligt en dag så kom en till mig.
Vi blev bästa vänner, och vi gjorde likadant, ví älskade varandra!
Det tog tre år. Och båda vi förändrades.
Vi gick skilda vägar.
Näe nu var det slut, men näe då.
Jag kämpade för att allt skulle bli som förr.
Det gick inte, jag hade förlorat dig som vän.
Du kom aldrig tillbaka igen, jag fattade inte varför.
Du ljög, svek, men äntligen vi kunde iaf prata med varandra.
Du blev inte ditt vanliga men jag kunde ändå vara med dig och så.
Men du lämnade mig helt ensammen.
Jag förlät dig, men du tog inte tillbaka det!
Och här sitter jag helt ensamen.
Som tur är så blev vi kompisar igen.
Men jag var inte med dig så mycket.
Jag fick en ny vän, hon är ju verkligen världens bästa bästis! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar